Det finns två olika behandlingssätt vid hosta; en av dem är perifer behandling (det vill säga utanför det centrala nervsystemet), främst vid produktiv hosta. Den andra är hostdämpande som fungerar centralt och rekommenderas främst vid torrhosta.
■ mukolytika
tex acetylcystein
förtunnar tjockt slem genom att direkt bryta ned gelfasen
■ sekretolytika
tex bromhexin
ökar volymen eller hydreringen av luftvägssekret
■ mukusreglerande
tex acetylcystein
minskar volymen av slem vid överflödig sekretutsöndring
■ sekretionsmotorik
tex ambroxol
vid bristande självrening ökar den ciliära aktiviteten eller ökar effektiviteten av hostimpulsen
Slemlösande läkemedel ges för att:
■ minska mängden slem som fastnar i slemhinnorna genom att:
- normalisera slemmet, antingen genom en ökad produktion av det
vattniga skiktet (solfasen) eller genom att gelfasen blir mindre
trögflytande
- normalisera lagret av ytaktiv substans
■ förbättra transporten genom att öka ciliernas aktivitet
Vid slemhosta kan det vara skadligt att använda hostdämpande läkemedel då det kan leda till ökad ansamling av slem i luftvägarna. Slemansamling försvagar gasutbytet i lungorna och man blir mer mottaglig för exempelvis lunginflammation.
När slemhinnorna i luftrören irriteras är det vanligt att först få rethosta eller så kallad torrhosta. Om torrhosta utgör ett hinder för arbete eller nattsömn rekommenderas hostdämpande medel vilken dämpar hostreflexen genom att påverka hostcentrum i hjärnan. Efter ett tag
kan det bildas mer slem i luftvägarna
och rethostan kan gå över till slemhosta.